Gott slut
Några timmar kvar till nyårsafton. Gott Nytt År, allihop! Må 2010 bli ett bra år, även om det blir svårt att toppa 2009.
Några planer för nyåret:
Några planer för nyåret:
- Middag hos grannarna imorgon kväll. Hummer, oxfilé, choklad...
- Vara mammaledig till juni, sedan semester och jobb i augusti.
- Köpa hus med inflytt i augusti.
21
Idag firar Maja tre veckor! Inledde med hell night, hon var konstant olycklig och kräktes mjölk med jämna mellanrum i fyra timmar. Jag var vaken och låg och lyssnade på hennes kväljningar och torkade spy typ halva natten. Somnade sittande med henne i famnen, ont i nacken!
Lite bättre idag, många spyor men inte lika tätt. Tror att hon hade lite ont i magen också, jädrar vilka pruttar en sån där liten kan lägga! Nu sover hon lugnt, tack och lov!
Misstänker att det är mitt fel att hon är dålig. Har ätit stora mängder choklad på sistone... :( Bara det inte utvecklas till kolik, det verkar så hemskt! Maja är inget gnälligt barn i vanliga fall, mer nöjd och avslappnad. En drömbebis... <3
Lite bättre idag, många spyor men inte lika tätt. Tror att hon hade lite ont i magen också, jädrar vilka pruttar en sån där liten kan lägga! Nu sover hon lugnt, tack och lov!
Misstänker att det är mitt fel att hon är dålig. Har ätit stora mängder choklad på sistone... :( Bara det inte utvecklas till kolik, det verkar så hemskt! Maja är inget gnälligt barn i vanliga fall, mer nöjd och avslappnad. En drömbebis... <3
vi klarade det!
maja är över trekilosstrecket! 3,2 kg! hon är 51,5 cm lång och har ett huvudmått på 36 cm. just nu ligger hon strax under mitten på kurvorna och jobbar sig uppåt. Hon har ökat 300 gram på en vecka, det är jättebra!
Foto
Maja är redan ett mycket fotograferat barn. Jag förstår helt att varje mamma tycker att det egna barnet är det mest fantastiska som skapats, har själv blivit sådan. Medan Steve pratar om vårt hus och bröllop mm, så är Maja det enda som intresserar mig just nu. Värsta mammabubblan! Men så är hon ju det mest speciella barn som fötts också, precis som alla andras... ;)
Ser hon inte särdeles intelligent ut? För att vara 19 dagar alltså?
Ser hon inte särdeles intelligent ut? För att vara 19 dagar alltså?
20
Idag är Maja hela 20 dagar gammal! Vi ska snart till BVC för att väga henne, hoppas hon har gått över tre kilo. Sist hade hon passerat sin födelsevikt med 40 gram, 2895 vägde hon då. Vill att hon ska bli lite större och starkare!
Nu är Steve tillbaka på jobbet. Poppe är på dagis och jag går hemma med Maja. Mycket lugnt liv, och jädrar vad välstädat vi har! Underbart! Jag mår mycket bättre i kroppen nu trots att blodtrycket fortfarande är för högt. Ska till MVC och mäta det idag, och till SpecMVC imorgon för att mäta det igen. Vet inte varför de ska kolla hela tiden, det händer ju ingenting med det. Jag knaprar snällt mina Trandate och försöker vila mig. Kan inte göra så mycket mer...
En liten, perfekt fot...
Tutte-Maja med sin bästa kompis Löken.
Mätt och belåten farbror Maja.
God Jul önskar Tomte-Maja
Nu är Steve tillbaka på jobbet. Poppe är på dagis och jag går hemma med Maja. Mycket lugnt liv, och jädrar vad välstädat vi har! Underbart! Jag mår mycket bättre i kroppen nu trots att blodtrycket fortfarande är för högt. Ska till MVC och mäta det idag, och till SpecMVC imorgon för att mäta det igen. Vet inte varför de ska kolla hela tiden, det händer ju ingenting med det. Jag knaprar snällt mina Trandate och försöker vila mig. Kan inte göra så mycket mer...
En liten, perfekt fot...
Tutte-Maja med sin bästa kompis Löken.
Mätt och belåten farbror Maja.
God Jul önskar Tomte-Maja
Elva dagar
Idag är Maja hela elva dagar gammal. Vi kom hem från BB i tisdags, för fem dagar sedan. Hon har alltså tillbringat mer än halva sitt liv på sjukhus. Skrämmande tanke!
Vi har börjat komma in i Maja-vanor här hemma. Mycket amma, byta blöja, sova när bebis sover, amma, värma färdigmat till mig och Steve, BVC, MVC, Konsum, städa, tvätta tvätta tvätta... Det är himla mysigt! Fast jag blir nojig när hon sover i sin säng, att hon ska sluta andas. Så jag måste pilla på henne hela tiden, stackars barn! Hon är verkligen en drömbebis för en förstagångsmamma, äter, bajsar och sover. Skriker bara när hon blir arg, annars gnyr hon lite, eller bara tittar sig omkring med stora ögon. Än så länge sover hon på nätterna, så vi får fyra timmars ostörd sömn i taget mellan matningarna. Jag brukar få väcka henne när det är dags för nattmat. Hoppas det håller i sig!
Pyjamas-Maja, dag ett på BB
Pappas Maja
Lusse-Maja. Personalen kom in o lussade och vi fick en ljuskrona till bebis.
Maja i mammas knä, fyra dagar gammal.
Äntligen hemma, Mamma, Maja och storebror Poppe.
Vi har börjat komma in i Maja-vanor här hemma. Mycket amma, byta blöja, sova när bebis sover, amma, värma färdigmat till mig och Steve, BVC, MVC, Konsum, städa, tvätta tvätta tvätta... Det är himla mysigt! Fast jag blir nojig när hon sover i sin säng, att hon ska sluta andas. Så jag måste pilla på henne hela tiden, stackars barn! Hon är verkligen en drömbebis för en förstagångsmamma, äter, bajsar och sover. Skriker bara när hon blir arg, annars gnyr hon lite, eller bara tittar sig omkring med stora ögon. Än så länge sover hon på nätterna, så vi får fyra timmars ostörd sömn i taget mellan matningarna. Jag brukar få väcka henne när det är dags för nattmat. Hoppas det håller i sig!
Pyjamas-Maja, dag ett på BB
Pappas Maja
Lusse-Maja. Personalen kom in o lussade och vi fick en ljuskrona till bebis.
Maja i mammas knä, fyra dagar gammal.
Äntligen hemma, Mamma, Maja och storebror Poppe.
Siffrorna
Maja föddes kl 05.06, 091209. Hon var 50 cm lång och vägde 2855 gram. Hon skrek inte först, men gnydde lite när hon kommit ut. Efter en timme på min mage bajsade hon ner oss båda två och fick sitt första bad av en sköterska.
Förlossningen gick bra, värkarna satte igång vid halv sju på kvällen den åttonde december. Hade fått gelé kl 16.00 och haft rejält ont i magen sedan dess. Men från halv sju blev det värkar med ett par minuters mellanrum.
Kl 23.20 sa det POP i magen - då gick vattnet. Point of no return...
Kl 00.20 mötte jag upp Stefan på förlossningen och blev visade till rum 2. Där fick vi en barnmorska, Helene Ö, och en undersköterska, Mia, som stöttade oss hela vägen. Jag hade redan svinont, men kämpade på en timme utan bedövning genom att andas och slappna av. Sedan visade barnmorskan hur lustgasen fungerade, och efter det minns jag inte så mycket mer. Man blir helt yr av smärta och gas, och värkarna kom med mycket korta mellanrum så vi hann inte med någonting utöver att andas typ. Steve servade med vatten, saft, hårbottenmassage och blev nog lite utskälld av mig några gånger. ;)
Vid fyra på morgonen hade jag så j***a ont att lustgasen inte var nog längre, och jag var bara öppen 6-7 cm. Såg fram emot fyra timmar till med galna smärtor, så då fick jag en ryggbedövning. Den var klar vid tjugo över fyra och började verka gradvis efter det. Fast innan den hade nått någon märkbar effekt bestämde sig Maja för att mosa sig ner de sista centimetrarna och tio i fem var det dags att krysta. Hade alltså öppnat mig de sista fyra cm på typ en halvtimme, inte fyra timmar som jag trodde.
Steve och jag krystade tillsammans i 16 minuter, varav jag fnissade så jag kom av mig åt hans "hjälp". Sedan sjönk bebisens hjärtljud, så vår barnmorska kallade in en person till som kastade sig på min mage och tryckte ut bebisen på en värk. En mycket fin människa! Sedan var hon född, vårt lilla blåa underverk...
Välkommen till världen
Här är hon:
Maja, femton timmar gammal och underbar...
Äntligen på gång
Imorgon får jag veta om jag kan bli igångsatt eller inte. Om det går så sätter de första gelén då och sen är det bara att hoppas på att det fungerar. Maja borde vara hos oss på onsdag, alltså utanför min kropp. :)
Det känns jättepirrigt att kanske snart få se henne, inte bara känna hennes rörelser... Jag tror att det kommer fungera, förra veckan var jag halvmogen och doktorn kunde få upp ett finger i livmodertappen. Den här veckan lär det ju inte ha gått bakåt, har haft massa molvärk och sammandragningar och magen har sjunkit lite. Hoppas att allt går bra, jag orkar inte vara sjuk längre!
Samtidigt känns det lite skrämmande, har en massa smärta att "se fram emot". Det är inte helt mysigt att bli preparerad med gelén, och sedan alla värkar... Men det är det värt! Ska bli så skönt att få komma hem och börja vårt nya liv tillsammans, och att bli frisk och slippa alla piller och biverkningar. Det är skitjobbigt att se mitt lilla barns hjärtljud på CTG-kurvan och veta att hon är nerdrogad. Fast vi kommer få vara kvar några dagar på sjukhuset tills jag blir bättre, om jag nu blir det. Man får hålla alla tummar som går...
Det känns jättepirrigt att kanske snart få se henne, inte bara känna hennes rörelser... Jag tror att det kommer fungera, förra veckan var jag halvmogen och doktorn kunde få upp ett finger i livmodertappen. Den här veckan lär det ju inte ha gått bakåt, har haft massa molvärk och sammandragningar och magen har sjunkit lite. Hoppas att allt går bra, jag orkar inte vara sjuk längre!
Samtidigt känns det lite skrämmande, har en massa smärta att "se fram emot". Det är inte helt mysigt att bli preparerad med gelén, och sedan alla värkar... Men det är det värt! Ska bli så skönt att få komma hem och börja vårt nya liv tillsammans, och att bli frisk och slippa alla piller och biverkningar. Det är skitjobbigt att se mitt lilla barns hjärtljud på CTG-kurvan och veta att hon är nerdrogad. Fast vi kommer få vara kvar några dagar på sjukhuset tills jag blir bättre, om jag nu blir det. Man får hålla alla tummar som går...
Kalas
Ikväll ska jag på barnkalas! Poppe fyller fyra imorgon, men kommer hit och firar ikväll. Ska äta tårta eller bakelser och öppna paket. Imorgon ska han bjuda dagis på biltårta , och sedan bo hos sin mamma. Farmor och farfar kommer också ikväll, jättetrevligt!
Hela dagen har varit bra hittills, trycket håller sig inom rimliga gränser, och jag har inte haft huvudvärk på två dagar. Dessutom verkar biverkningarna av alla tabletterna ha gett sig, blir knappt yr längre.
I förmiddags kom en jobbarkompis, Maria, och hälsade på. Vi fikade och pratade och jag fick en bok i present av arbetslaget. Himla gulligt! När hon kom låg jag fastspänd vid CTG-maskinen och kollade Majas hjärtljud. Såg nog ganska "sjuk" ut, men det är ju rutin numera för mig. Konstigt vad man kan vänja sig vid skumma saker...
Är på ett strålande humör! Låg och läste i nya boken (Martina Haags I en annan del av Bromma) och skrattade så jag inte kunde andas. Den tjejen har riktigt galna tankar!
Förresten har jag skrattat hysteriskt massor av gånger de sista dagarna, särskilt när jag träffar min förra rumskompis, en Thaitjej med världens humor. Hon bor i ensamrum nu, lyckosten... Fick några skrattanfall i telefon med Moa igårkväll också när jag skulle beskriva vad man gör på avdelningen. Typ hur jag storhandlade på vår enda affär - Apoteket. Fnissade ihop med Steve också... älskling! Lite då och då får jag också gråtattacker och hemlängtan för att väga upp allt skoj. Man är väl lite labil kanske... :)
Nu ska jag upp till avdelningen och vila mig innan middagen. Vill inte riskera något innan Kalaset!
Hela dagen har varit bra hittills, trycket håller sig inom rimliga gränser, och jag har inte haft huvudvärk på två dagar. Dessutom verkar biverkningarna av alla tabletterna ha gett sig, blir knappt yr längre.
I förmiddags kom en jobbarkompis, Maria, och hälsade på. Vi fikade och pratade och jag fick en bok i present av arbetslaget. Himla gulligt! När hon kom låg jag fastspänd vid CTG-maskinen och kollade Majas hjärtljud. Såg nog ganska "sjuk" ut, men det är ju rutin numera för mig. Konstigt vad man kan vänja sig vid skumma saker...
Är på ett strålande humör! Låg och läste i nya boken (Martina Haags I en annan del av Bromma) och skrattade så jag inte kunde andas. Den tjejen har riktigt galna tankar!
Förresten har jag skrattat hysteriskt massor av gånger de sista dagarna, särskilt när jag träffar min förra rumskompis, en Thaitjej med världens humor. Hon bor i ensamrum nu, lyckosten... Fick några skrattanfall i telefon med Moa igårkväll också när jag skulle beskriva vad man gör på avdelningen. Typ hur jag storhandlade på vår enda affär - Apoteket. Fnissade ihop med Steve också... älskling! Lite då och då får jag också gråtattacker och hemlängtan för att väga upp allt skoj. Man är väl lite labil kanske... :)
Nu ska jag upp till avdelningen och vila mig innan middagen. Vill inte riskera något innan Kalaset!
Förtydligande
Nett, jag läste precis din kommentar på förra inlägget. Ska förklara:
Igångsättning är skitbra om kroppen är mogen men bebisen inte har fattat att den ska ut. Men om man sätter igång för tidigt och kroppen inte är redo så får man pinvärkar som sedan bara ebbar ut efter en halv dag. Här går det till så här:
Dag ett: Man sätter en hormonsalva i livmodertappen om den är mjuk nog. Värkar. CTG för att kolla sammandragningar.
Dag två: Doktorn testar om två fingrar går in i tappen. Om inte = mer salva, se dag ett. Om det går så petar man hål på fosterhinnorna så vattnet går eller gör en hinnsvepning så de lossar.
Det jag tycker är läskigt är att förlossningen kommer igång pangfort när vattnet gått (för det mesta) och att värkarna blir tokstarka på en gång. Fast förlossningen brukar bara ta några timmar då. Det är ju mitt första barn så min kropp är ju helt ovan vid att föda, plus ganska gammal och stel. Dessutom är hela jag i rätt kasst skick. Jag är rädd för att det ska bli för jobbigt så att de måste avbryta och snitta mig för att få ut bebisen.
På senaste gynkollen fick doktorn in ett finger i tappen utan salvor, så jag är lite halvmogen sådär. Om en vecka kommer kroppen vara ännu mer beredd förhoppningsvis, och jag kanske har tröttnat så otroligt mycket på att ligga på sjukan att jag skriker efter en igångsättning. Får ta ställning till det då. Det börjar faktiskt kännas som om det är värt det, vore härligt att få ut henne snart. Men allra helst hoppas jag komma igång naturligt, då är vi ju redo både hon och jag...
Igångsättning är skitbra om kroppen är mogen men bebisen inte har fattat att den ska ut. Men om man sätter igång för tidigt och kroppen inte är redo så får man pinvärkar som sedan bara ebbar ut efter en halv dag. Här går det till så här:
Dag ett: Man sätter en hormonsalva i livmodertappen om den är mjuk nog. Värkar. CTG för att kolla sammandragningar.
Dag två: Doktorn testar om två fingrar går in i tappen. Om inte = mer salva, se dag ett. Om det går så petar man hål på fosterhinnorna så vattnet går eller gör en hinnsvepning så de lossar.
Det jag tycker är läskigt är att förlossningen kommer igång pangfort när vattnet gått (för det mesta) och att värkarna blir tokstarka på en gång. Fast förlossningen brukar bara ta några timmar då. Det är ju mitt första barn så min kropp är ju helt ovan vid att föda, plus ganska gammal och stel. Dessutom är hela jag i rätt kasst skick. Jag är rädd för att det ska bli för jobbigt så att de måste avbryta och snitta mig för att få ut bebisen.
På senaste gynkollen fick doktorn in ett finger i tappen utan salvor, så jag är lite halvmogen sådär. Om en vecka kommer kroppen vara ännu mer beredd förhoppningsvis, och jag kanske har tröttnat så otroligt mycket på att ligga på sjukan att jag skriker efter en igångsättning. Får ta ställning till det då. Det börjar faktiskt kännas som om det är värt det, vore härligt att få ut henne snart. Men allra helst hoppas jag komma igång naturligt, då är vi ju redo både hon och jag...
