alltid redo att dö för mitt barn
Har precis lagt mig, lite senare än vanligt. Steve och Maja sover lugnt på varsin sida om mig. Men jag kan inte sova. Drabbades av lätt ångest förut ikväll. Ibland känns det så tomt och ensamt. Jag är rädd att det ska hända Maja något och försöker sköta om henne så bra jag kan. Men det känns som om Steve inte är lika noga som jag och jag har svårt att släppa kontrollen. Det blir lite ensamt att vara den enda som tycker att det ska vara på ett visst sätt.
Förut ikväll var vi hemma hos svärmor, som är jättesnäll och vänlig. Men det känns som om hon tycker att jag är för petig med allt som rör Maja. Bara som ett exempel kan hon inte förstå varför man ska använda bilbarnstol (för det gjorde man ju inte när hon hade småbarn). Och jag är stönig med just bilbarnstolen, särskilt att den aldrig får stå på en stol när man sätter i bebis i den. Steve har försökt men jag sa ifrån att det inte var okej. Jag skulle må så fruktansvärt dåligt om den välte ner så hon föll i golvet och slog sig, så jag undviker den fällan. Svärmor däremot föreslog att Steve skulle ställa bilbarnstolen på matbordet och gav mig en förvånad blick när jag vägrade.
Hon verkar inte heller förstå att jag vill amma Maja utan pratar om att jag ska ge henne tillägg och välling så fort som möjligt för att få lite frihet och sova bättre på nätterna. Men jag är ju glad för att jag kan amma, och än så länge är det ju mycket smidigare att ligg-amma än gå upp i köket och skaka välling mitt i natten. Jag tycker inte att jag är särskilt ofri. Visst är jag toktrött ibland men det gör ju inget. Det är ju inte som att jag måste gå till jobbet och vara på hugget, det svåraste jag gör nuförtiden är spädbarnsrytmik. Då sitter man i ring med tio andra mammor och bebisar och rimmar "tåtisse, fotbisse, benborre, knäkorre" och dansar runt med bebisen. Inte rocket science direkt.
Jag vet att det inte går att förändra människor, så jag får väl acceptera läget. Jag har lånat ut mitt hjärta till min underbara, älskade bebis och jag har lovat att skydda henne med mitt liv. Jag kanske saknar erfarenhet men jag tror ändå att jag vet vad som är bäst för mitt barn och jag kommer stå på mig. Även om det är ensamt att ha rätt...
Förut ikväll var vi hemma hos svärmor, som är jättesnäll och vänlig. Men det känns som om hon tycker att jag är för petig med allt som rör Maja. Bara som ett exempel kan hon inte förstå varför man ska använda bilbarnstol (för det gjorde man ju inte när hon hade småbarn). Och jag är stönig med just bilbarnstolen, särskilt att den aldrig får stå på en stol när man sätter i bebis i den. Steve har försökt men jag sa ifrån att det inte var okej. Jag skulle må så fruktansvärt dåligt om den välte ner så hon föll i golvet och slog sig, så jag undviker den fällan. Svärmor däremot föreslog att Steve skulle ställa bilbarnstolen på matbordet och gav mig en förvånad blick när jag vägrade.
Hon verkar inte heller förstå att jag vill amma Maja utan pratar om att jag ska ge henne tillägg och välling så fort som möjligt för att få lite frihet och sova bättre på nätterna. Men jag är ju glad för att jag kan amma, och än så länge är det ju mycket smidigare att ligg-amma än gå upp i köket och skaka välling mitt i natten. Jag tycker inte att jag är särskilt ofri. Visst är jag toktrött ibland men det gör ju inget. Det är ju inte som att jag måste gå till jobbet och vara på hugget, det svåraste jag gör nuförtiden är spädbarnsrytmik. Då sitter man i ring med tio andra mammor och bebisar och rimmar "tåtisse, fotbisse, benborre, knäkorre" och dansar runt med bebisen. Inte rocket science direkt.
Jag vet att det inte går att förändra människor, så jag får väl acceptera läget. Jag har lånat ut mitt hjärta till min underbara, älskade bebis och jag har lovat att skydda henne med mitt liv. Jag kanske saknar erfarenhet men jag tror ändå att jag vet vad som är bäst för mitt barn och jag kommer stå på mig. Även om det är ensamt att ha rätt...
Motivation
Jag har fått litteraturuppsatsen som en klasskompis skrev i Eng B, härligt! Nu har jag lite koll på vad som krävs... Ska givetvis inte skriva om samma sak, men det är bra att se upplägget osv.
Lillfisen har provat gröt idag, det funkade bra. Fick i henne flera skedar innan hon fick kväljningar. Nu ska vi ut i härliga vårsolen, och sedan hem till en mammakompis på fika. Ikväll kan jag sätta igång med uppsatsen, det ska bli skönt att få den ur världen. Hoppas motivationen håller i sig bara...
Lillfisen har provat gröt idag, det funkade bra. Fick i henne flera skedar innan hon fick kväljningar. Nu ska vi ut i härliga vårsolen, och sedan hem till en mammakompis på fika. Ikväll kan jag sätta igång med uppsatsen, det ska bli skönt att få den ur världen. Hoppas motivationen håller i sig bara...
Fyra månader
Som vanligt firade vi Majas månadsdag med tårta. Det börjar gå lite trögt att hitta på nya sorter, så den här gången blev det paj, citronpaj efter Paolo Robertos recept. Nej, den blev inte god. Dessutom försökte jag vispa maräng att ha ovanpå, men den tjocknade inte. Grrr...
Usch, grynig citronpaj med bränd kant.
Dessutom började Maja med smakportion, dags att börja öva på riktig mat nu. Det blev banan och bröstmjölk och det slank ner fint. Dagen efter testade vi morot, det funkade också.
Mmm, banansoppa...
Usch, grynig citronpaj med bränd kant.
Dessutom började Maja med smakportion, dags att börja öva på riktig mat nu. Det blev banan och bröstmjölk och det slank ner fint. Dagen efter testade vi morot, det funkade också.
Mmm, banansoppa...
Tompisar
Vi blev ett litet gäng som träffades på avdelning 14 med havandeskapsförgiftning. Tre av oss fortsätter träffas ungefär varannan vecka under namnet "förgiftade morsorna" :). Vi turas om att bjuda varann på lunch eller luncha på stan. Vi försöker ta kort på bebisarna också för att se hur de växer. Så Maja har två tjejkompisar redan nu, även om de är knappt medvetna om varann.
Två månader, pytteClara, stora Ebba och mellanMaja
Tre månader, Maja och Ebba är lika stora, Clara är minstingen än.
.
Fyra månader, Clara och Ebba är ungefär lika stora, Maja har dragit ifrån.
Det är särskilt kul eftersom bebisarna är födda med bara några dagars mellanrum. Jag och Steve tog över BB-rummet från Amanda med Ebba. Jenny och Clara låg på BB samtidigt som oss, men åkte hem någon dag efter att vi kom dit. En efter en dök de andra förgiftade mammorna upp med sina bebisar, men av naturliga orsaker (bebis) umgicks vi inte lika flitigt som på avd. 14. I alla fall jag var som i en kokong med Maja och bara myste och myste... Ann-Sofie med tvillingarna kom dagen efter oss, och hon kollade på TV i dagrummet med man och bebisar. Jag var förundrad, tog mig knappt ur sängen på en vecka. Men så hade A-S barn sen tidigare också... Erika med Linnea dök också upp några dagar senare, men Mia som blev snittad såg vi inte till. Lilla Signe fick lågt blodsocker och hamnade på avd. 10 så då flyttades Mia till patienthotellet. De hade varit kul om alla hållit kontakten, men det har inte blivit så. Vi tre plus Erika träffas en del, men Mia och A-S har tackat nej. Tror att de har för mycket med barnen, båda har tre småbarn. Det blir roddigt att ta sig någonstans. Vi får dra ihop gänget till sommaren istället, då är bebbarna lite tuffare och vädret bättre.
Det är spännande att se hur de växer, Maja var ju en plutt i början, men nu ser hon störst ut. Undrar hur lång hon kommer bli? Claras mamma är liten och späd och Clara brås på henne. Ebbas mamma är medellång så Ebba blir nog mittemellan till slut. Hon var ju störst i början, men så hade hon två veckor extra i magen också - både Maja och Clara kom i v 38 men Ebba gick hela tiden ut.
Två månader, pytteClara, stora Ebba och mellanMaja
Tre månader, Maja och Ebba är lika stora, Clara är minstingen än.
.
Fyra månader, Clara och Ebba är ungefär lika stora, Maja har dragit ifrån.
Det är särskilt kul eftersom bebisarna är födda med bara några dagars mellanrum. Jag och Steve tog över BB-rummet från Amanda med Ebba. Jenny och Clara låg på BB samtidigt som oss, men åkte hem någon dag efter att vi kom dit. En efter en dök de andra förgiftade mammorna upp med sina bebisar, men av naturliga orsaker (bebis) umgicks vi inte lika flitigt som på avd. 14. I alla fall jag var som i en kokong med Maja och bara myste och myste... Ann-Sofie med tvillingarna kom dagen efter oss, och hon kollade på TV i dagrummet med man och bebisar. Jag var förundrad, tog mig knappt ur sängen på en vecka. Men så hade A-S barn sen tidigare också... Erika med Linnea dök också upp några dagar senare, men Mia som blev snittad såg vi inte till. Lilla Signe fick lågt blodsocker och hamnade på avd. 10 så då flyttades Mia till patienthotellet. De hade varit kul om alla hållit kontakten, men det har inte blivit så. Vi tre plus Erika träffas en del, men Mia och A-S har tackat nej. Tror att de har för mycket med barnen, båda har tre småbarn. Det blir roddigt att ta sig någonstans. Vi får dra ihop gänget till sommaren istället, då är bebbarna lite tuffare och vädret bättre.
Det är spännande att se hur de växer, Maja var ju en plutt i början, men nu ser hon störst ut. Undrar hur lång hon kommer bli? Claras mamma är liten och späd och Clara brås på henne. Ebbas mamma är medellång så Ebba blir nog mittemellan till slut. Hon var ju störst i början, men så hade hon två veckor extra i magen också - både Maja och Clara kom i v 38 men Ebba gick hela tiden ut.
Besök
Vi förlorade Steves pappa den första mars, och i samband med det kom hans syster och svåger hem från Japan för att vara med på begravningen. Det blev ett glatt möte trots den sorgliga omständigheten.
Poppe, Steve, Maja och Soko
Maja hos faster Ulrika
Maja fyllde tre månader samma dag, chokladtårta!
Faster och farbror från Japan
Gos med bebis
Maja med farmor
Vi samlades hemma hos farmor och åt middag. Maja bjöd på tårta eftersom det var hennes tremånadersdag. Dagen efter var det dags för begravningen i Ljusets kapell.
Våra blommor
En gråmulen dag, utanför kapellet
Maja i finklänning med Tiffany-nyckeln från faster och farbror
Farfars sista dryck, vi skålar för dig, Walter...
Poppe, Steve, Maja och Soko
Maja hos faster Ulrika
Maja fyllde tre månader samma dag, chokladtårta!
Faster och farbror från Japan
Gos med bebis
Maja med farmor
Vi samlades hemma hos farmor och åt middag. Maja bjöd på tårta eftersom det var hennes tremånadersdag. Dagen efter var det dags för begravningen i Ljusets kapell.
Våra blommor
En gråmulen dag, utanför kapellet
Maja i finklänning med Tiffany-nyckeln från faster och farbror
Farfars sista dryck, vi skålar för dig, Walter...
Pics
Lite blandat eyecandy från senaste månaden:
Trött jeansbaby
Sjuuukt mycket snö hos grannen
Man måste ha vantar, det står i lagen... :)
Bilden på dopinbjudan
Fotavtryck
PyjamasMaja stl 68!
Maja med mamma på lunchdejt
Multitasking, bebisgos och jobb samtidigt!
Maja hälsar på pappa på jobbet
Med mamma på spädbarnsrytmik.
En liten röd pölse i bilstolen
Full fart framåt i bärsjalen
På sushilunch med pappa
Tränar stenhårt i babygymmet.
Ja, det där var en sammanfattning av mars månad. Håll utkik efter april!
Trött jeansbaby
Sjuuukt mycket snö hos grannen
Man måste ha vantar, det står i lagen... :)
Bilden på dopinbjudan
Fotavtryck
PyjamasMaja stl 68!
Maja med mamma på lunchdejt
Multitasking, bebisgos och jobb samtidigt!
Maja hälsar på pappa på jobbet
Med mamma på spädbarnsrytmik.
En liten röd pölse i bilstolen
Full fart framåt i bärsjalen
På sushilunch med pappa
Tränar stenhårt i babygymmet.
Ja, det där var en sammanfattning av mars månad. Håll utkik efter april!
Första gången det händer
Igår kväll hörde jag Poppe och Steve prata i soffan. Poppe sa högt och hyfsat tydligt att han inte ville bli hämtad av mamma idag, för han ville vara med Maja. Med andra ord stanna kvar hos oss! Vi har haft varannanveckasvårdnad i ett år och drygt fyra månader, och det var första gången han sa att han föredrog oss framför sin mamma.
It's a halleluja moment!
It's a halleluja moment!