Förtydligande
Nett, jag läste precis din kommentar på förra inlägget. Ska förklara:
Igångsättning är skitbra om kroppen är mogen men bebisen inte har fattat att den ska ut. Men om man sätter igång för tidigt och kroppen inte är redo så får man pinvärkar som sedan bara ebbar ut efter en halv dag. Här går det till så här:
Dag ett: Man sätter en hormonsalva i livmodertappen om den är mjuk nog. Värkar. CTG för att kolla sammandragningar.
Dag två: Doktorn testar om två fingrar går in i tappen. Om inte = mer salva, se dag ett. Om det går så petar man hål på fosterhinnorna så vattnet går eller gör en hinnsvepning så de lossar.
Det jag tycker är läskigt är att förlossningen kommer igång pangfort när vattnet gått (för det mesta) och att värkarna blir tokstarka på en gång. Fast förlossningen brukar bara ta några timmar då. Det är ju mitt första barn så min kropp är ju helt ovan vid att föda, plus ganska gammal och stel. Dessutom är hela jag i rätt kasst skick. Jag är rädd för att det ska bli för jobbigt så att de måste avbryta och snitta mig för att få ut bebisen.
På senaste gynkollen fick doktorn in ett finger i tappen utan salvor, så jag är lite halvmogen sådär. Om en vecka kommer kroppen vara ännu mer beredd förhoppningsvis, och jag kanske har tröttnat så otroligt mycket på att ligga på sjukan att jag skriker efter en igångsättning. Får ta ställning till det då. Det börjar faktiskt kännas som om det är värt det, vore härligt att få ut henne snart. Men allra helst hoppas jag komma igång naturligt, då är vi ju redo både hon och jag...
Igångsättning är skitbra om kroppen är mogen men bebisen inte har fattat att den ska ut. Men om man sätter igång för tidigt och kroppen inte är redo så får man pinvärkar som sedan bara ebbar ut efter en halv dag. Här går det till så här:
Dag ett: Man sätter en hormonsalva i livmodertappen om den är mjuk nog. Värkar. CTG för att kolla sammandragningar.
Dag två: Doktorn testar om två fingrar går in i tappen. Om inte = mer salva, se dag ett. Om det går så petar man hål på fosterhinnorna så vattnet går eller gör en hinnsvepning så de lossar.
Det jag tycker är läskigt är att förlossningen kommer igång pangfort när vattnet gått (för det mesta) och att värkarna blir tokstarka på en gång. Fast förlossningen brukar bara ta några timmar då. Det är ju mitt första barn så min kropp är ju helt ovan vid att föda, plus ganska gammal och stel. Dessutom är hela jag i rätt kasst skick. Jag är rädd för att det ska bli för jobbigt så att de måste avbryta och snitta mig för att få ut bebisen.
På senaste gynkollen fick doktorn in ett finger i tappen utan salvor, så jag är lite halvmogen sådär. Om en vecka kommer kroppen vara ännu mer beredd förhoppningsvis, och jag kanske har tröttnat så otroligt mycket på att ligga på sjukan att jag skriker efter en igångsättning. Får ta ställning till det då. Det börjar faktiskt kännas som om det är värt det, vore härligt att få ut henne snart. Men allra helst hoppas jag komma igång naturligt, då är vi ju redo både hon och jag...
Kommentarer
Trackback
