Hej då huset...

Nä, det blev inget med huset. När Steve och jag äntligen lade oss på sängen och diskuterade så visade det sig att han inte alls gillade det. :( Och man kan ju inte köpa ett hus som bara den ena gillar.

Fast vi hade ändå inte haft råd, budgivningen är igång och steg snabbt över 1,6 miljoner. Det var litegrann vår smärtgräns. Så nu drömmer jag vidare, medan Steve är lycklig över att slippa flytta. Iofs har han rätt, det skulle vara skitjobbigt att flytta nu. Jag kan inte bära möbler och behöver ta det lugnt. Vi har det ju faktiskt bra här i lägenheten. Lite trångt bara. Och om vi väntar till sommaren så kommer allt i ett annat ekonomiskt läge, just nu är det rätt dålig tajming att dra på sig ett miljonlån. Snart kommer räntorna gå upp, jag kanske blir sjukskriven, man blir inte fet på mammapenning, Steve är inte klar med avhandlingen osv...

Men det är ett fint hus, och jag hoppas att den som köper det kommer trivas!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0