Home sweet home
Jag har legat på sjukhus en vecka. Det var havandeskapsförgiftning trots toxproverna. Jag är inget allvarligt fall, men det tog sex dagar att ställa in medicinen och få ner blodtrycket. Nu äter jag maxdos och är beordrad vila hemma. Får se hur det går... Ska på koll på tisdag på Kronoparken mvc, och till spec. mvc på fredag om allt är bra på tisdag. Eller så blir det raka vägen tillbaka till avdelningen på obestämd tid. Jag kommer inte att bli frisk innan bebis tittar ut, det handlar bara om att hålla sjukdomen under kontroll. Är helt sjukskriven till 21/12...
Det känns konstigt att vara sjuk hemma, skönt att ha katten nära och alla saker omkring sig men samtidigt ensamt och trist. På sjukhuset var det iofs ingen vidare action, men dagen var full av mätningar och mat. Och det fanns några trevliga personer att prata med så tiden gick ganska fort. Hann läsa fyra-fem böcker och pratade en del i telefon med kompisar och familj. Skönt med så mycket stöd!
Steve och Poppe kom och hälsade på nästan varje dag med grejor, jag ville ha mina egna kläder istället för sjukhusets. Vi kom in i en bra rytm, jag hade bara ångest en dryg dag. Då ville jag smita därifrån och åka hem, och började gråta så fort jag såg Steve. Men som tur var gick det över. Återträffade en gammal kompis från Kristinehamn som hamnade i samma rum som mig. Hon har samma sjukdom, men har legat inne över fem veckor! Det kändes lite tufft, tänk om jag skulle få det likadant? Då ville jag bara hem! Sista veckorna innan bebis ville jag bara baka, städa, pyssla, tvätta och fixa med barnvagn och säng. Dessutom var jag tvungen att sjukskriva mig på heltid på jobbet och lämna över till vikarien, inte helt lätt från sjukhuset. Jag kommer åka dit och skriva in betygen så småningom, om jag inte blir inlagd igen. På tisdag vet jag mer.
Det känns konstigt att vara sjuk hemma, skönt att ha katten nära och alla saker omkring sig men samtidigt ensamt och trist. På sjukhuset var det iofs ingen vidare action, men dagen var full av mätningar och mat. Och det fanns några trevliga personer att prata med så tiden gick ganska fort. Hann läsa fyra-fem böcker och pratade en del i telefon med kompisar och familj. Skönt med så mycket stöd!
Steve och Poppe kom och hälsade på nästan varje dag med grejor, jag ville ha mina egna kläder istället för sjukhusets. Vi kom in i en bra rytm, jag hade bara ångest en dryg dag. Då ville jag smita därifrån och åka hem, och började gråta så fort jag såg Steve. Men som tur var gick det över. Återträffade en gammal kompis från Kristinehamn som hamnade i samma rum som mig. Hon har samma sjukdom, men har legat inne över fem veckor! Det kändes lite tufft, tänk om jag skulle få det likadant? Då ville jag bara hem! Sista veckorna innan bebis ville jag bara baka, städa, pyssla, tvätta och fixa med barnvagn och säng. Dessutom var jag tvungen att sjukskriva mig på heltid på jobbet och lämna över till vikarien, inte helt lätt från sjukhuset. Jag kommer åka dit och skriva in betygen så småningom, om jag inte blir inlagd igen. På tisdag vet jag mer.
Kommentarer
Trackback
