Knyttet i magen

Jag tog en liten bloggpaus för att bearbeta senaste tidens händelser. Nu känns det bättre! Sjuklingarna är vid hyfsat gott mod, mer än så tänker jag inte dela med mig just nu. De vill inte att det ska komma ut vilka de är, och det respekterar jag. Men en av dem ska opereras på torsdag, så det kommer bli en mycket händelserik dag, med tanke på att jag fyller år då, och ska på första barnmorskebesöket samma dag. When it rains, it pours...

Vårt planerade husköp har jag inga nyheter om. Det verkar ha stannat upp rejält, vi har inte hört ett ord av mäklaren sen i torsdags. Jag tror att det beror på dem som la första budet, de har ju fått en chans att fundera över ett motbud. Och sedan har det varit långhelg, så imorgon hör vi säkert något. Det är lite blandade känslor, jag har massa ångest över huset just nu. Tänk om vi inte trivs, tänk om vi blir osams och skiljs, tänk om jag blir arbetslös... Fast de sakerna har ju inte med själva huset att göra, eftersom vi kommer bo ungefär lika billigt som här. Det jag funderar mest över är nog om vi orkar flytta. Det är ju så himla jobbigt, och jag är minst sagt håglös. Och Steve har ont i ryggen. Och vi har så mycket saker! Fast samtidigt går vi båda och funderar över hur mycket bättre vi kommer få det med mer plats, vi kommer kunna ha varsitt arbetsrum t ex. Vilken lyx! Jag hör av mig så fort det finns nåt att berätta.