Knyttet i magen

Jag har varit på första barnmorskebesöket! Och hej kom och hjälp mig - vilket rörigt ställe! Min barnmorska var sjuk så jag fick Ingalill, en kvinna inlånad från förlossningen. Hon var trevlig och hade humor, men hörde nog lite dåligt och muttrade en del över att de hade bytt infopapper (?) sedan hon var där sist. Ute i korridoren stod en kvinna och gapade för att hon hade missat sin tid, och en barnmorska försökte förklara att det inte var deras fel att hon kom två timmar försent. Värsta livet! Fick i alla fall tid till inskrivningen, den första juni ska Knyttet bli ett officiellt väntat barn. Då tar de festliga prover och mäter en.

Bäst var att barnmorskan tyckte att jag var "lång och slank" och inte i nån riskgrupp. Alla mina 15-20 extrakilon sträckte stolt på sig.

Nu har jag en hel bibba papper att gå igenom, samt ett intro till Selmastudien. Det är en jättestudie över lång tid som letar orsaken till allergier. Steve och jag har flera kompisar och bekanta som jobbar med den, så vi kan ju inte direkt tacka nej. Fast barnmorskan sa att det kommer tas navelsträngsblod från bebben vid förlossningen, och det känns väl sådär. Alla nyfödda registeras i en blodbank om man inte aktivt tackar nej. Blodet används anonymt till forskning sägs det. Jag känner mig tveksam. Såna där register är ett steg på väg till ett storebror-samhälle, och jag vet inte om jag vill att mitt lilla Knytte ska vara övervakad. Jag är säkert själv med i det där registret, men ändå...