Knyttet i magen

Jag har ju glömt att skriva om vad som händer med huset! Vi ringde mäklaren igår för att kolla läget, med tanke på att vi inte hört ett skit på en hel vecka. Han försöker vara så smart, men det är helt genomskinligt! Tydligen visade han huset för ett nytt par igår i hopp om att få igång en budgivning. Jag undrar vad han sa om oss?

Säljaren har inte gett något motbud, och enligt mäklaren vill han inte gå ner i pris alls. Det var nog det dummaste jag har hört! Vem sätter ut ett lägstapris på något som är så osäkert som ett hus? Det går att pruta på ALLT! Så vi fattade med en gång att det där var mäklarens privata fantasi, det är ju han som har rekommenderat priset till säljaren. Han vill väl inte tappa ansiktet om det inte blir det "utlovade" priset, kan jag tro. Eller förlora provision...

Hursomhelst har jag tröttnat fett på mäklaren. Så vi funderar på att göra som säljaren och lägga ett slutbud. Inte i närheten av vad han begär. Och sen är det take it or leave it. Säljaren kommer antagligen inte acceptera det och då drar vi oss ur. Tråkigt, men hellre det än att förköpa oss. Och det kommer alltid nya hus!

Intressant nog verkar Steve ha lite svårt att släppa det där huset, han som inte ville flytta från början. Han pratar mycket om det. Fast imorse sa han nåt om att flytta väggar - no way! Det är väl den manliga snickardrömmen som vaknat, han ser resultatet, inte vägen dit. Jag ser byggdamm, trasiga elledningar, bebis som stoppar spikar i munnen osv.

Jag har börjat tänka åt andra hållet istället, att fixa till vår slitna lägenhet till fräscht skick, möblera om med smartare lösningar och bo kvar till nästa sommar. Det kommer att gå om vi bestämmer oss för det. Och det kommer öka värdet på den när vi väl säljer. Plus att vi hinner spara ihop mer pengar, och har råd med ett fräschare hus.