Knyttet i magen

Har märkt av en annan hormonbiverkning, jag gråter för typ allting. Inte mycket gråt, men ändå så det kommer tårar så fort jag ser något fint eller sorgligt. Så snyftig brukar jag inte vara (utom när det är Extreme Home Makeover av någon anledning, då är jag som ett vattenfall).

Typiskt nog har jag råkat slå på TV:n när någon fått missfall eller ett dödfött barn på sista tiden, hoppas att det inte är ett tecken. Usch vad hemskt! Och så gråter jag med de stackars film-föräldrarna som aldrig fick träffa sin plastdocke-baby...