Knyttet i magen

Det blev inte så spännande som jag trodde med mäklarsamtalet. Han ville bara informera om att säljaren gått ner 25 000 i pris, motvilligt. Så nu skiljer det 100 papp mellan våra bud och säljaren har redan lackat ur. Det låter ju inte som om det är upplagt för en strålande fortsättning, eller hur? Steves stora hjärta blöder för honom, han vill inte att någon ska känna sig missnöjd eller lurad på försäljningen/köpet. Jag är mer förbannad (mitt nya normaltillstånd) och tycker att säljaren är larvig. Han sänkte priset med under tre procent, liksom. Vad spelar det för roll? Och dessutom har han mage att gnälla, trots att han inte har några lån att lösa och redan har köpt en bostadsrätt.

Men vi har en tacklingsplan: Vi kommer ge ett högre bud, med garanti. Med andra ord, accepterar han vårt bud så garanterar vi att vi köper huset (om besiktningen är ok). Annars brukar man skriva typ: Försäljningen genomförs under förutsättning att köparens bostadsrätt blir såld. Men vi får skaka fram pengar på annat sätt tills den blir såld, och då minskar stressen med att bli av med vår lägenhet för vår del. Fast jag vete fan om jag vill ha det där huset mer, får spykänslor när jag tänker på det.