Vecka 13!!!

Vi har klarat det! De tolv första skakiga veckorna är över (tio för Knyttet) och missfallsrisken har minskat! Fy fan vad skönt!

Lite nya bebisfakta:

I början av denna vecka är fostret 10 veckor gammalt och många ser denna vecka som en milstolpe. De flesta missfall händer under de första 12 veckorna av graviditeten och från och med nu är det mycket mindre vanligt. Anledningen till detta är att merparten av organen är färdigbildade och det är vanligtvis problem med dessa som är orsaken till tidiga missfall. Fostret börjar allt mer se ut som ett litet barn, även om det bara är några centimeter långt. Ansiktet har ögon, en näsa och en mun och nu börjar hals och stämband utvecklas. Din bebis väger nu 43-52 gram och mäter nu hela 6.6-7.9 cm mellan huvud och rumpa, vilket ungefär motsvarar storleken av en persika!

Mammafakta:
Vid den här tidpunkten i graviditeten har du ett konstant flöde av graviditetshormoner i kroppen och illamående och andra tidiga symptom kommer sannolikt att börja avta. Eftersom andra trimestern närmar sig så kommer förmodligen även känslor av ängslighet och oro att börja avta i takt med att missfallsrisken minskar. Du har antagligen gått upp i vikt och din midja har ökat i omfång. Kläder som tidigare passade sitter nu tight och känns obehagliga.

Egna tankar:
Äntligen kan jag börja ta det här på allvar. Jaa, det verkar alltså som att det kommer ett BARN i december. Ett riktigt barn... MITT BARN! Ja, Steves också, förstås. Men mest mitt...
   För övrigt så har jag börjat avvika från utvecklingen. Mår fortfarande pyton mest hela tiden. Har gått ner 4,3 kg och börjar se lite smalare ut. Förutom magen då, fast den är mindre uppsvälld och mer stenhård nu. Och tyvärr misstänker jag att jag har drabbats av foglossning. Inte så smärtsamt än, så jag hoppas att det inte blir värre. Men det gör att jag ska undvika saker som t ex att simma, stå bredbent, gå i trappor mm mm. Ja, det blir ju lätt...
   Foglossning påverkar inte fostret, och tydligen gör det mer ont än det borde. Tur att man inte är smärtkänslig...


Trettonmage och veckans nya Knyttekompis

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0