Knyttet i magen

Nu tänker jag skriva ett bittert inlägg om att vara gravid. Om du är en sån som vill att allt ska vara så j***a bra hela tiden och att man ska vara så Tacksam för att man blivit gravid - sluta läs!













Måste bara klargöra en sak först: Jag tycker att det är allmänt skumt att vara med barn, och om det inte kom ut ett barn efter nio månader så hade det fullkomligt kvittat! Men så är jag inte typen som nappar på frivilliga saker direkt, som rökning, konfirmation, körkort mm. Att skaffa barn är fullkomligt frivilligt, och det tog mig längre tid än att ta körkort!

Någonstans långt inne har jag alltid velat veta hur det känns att vara gravid, det har varit helt overkligt, och jag har föreställt mig mig själv vagga runt med magen och vara allmänt lycklig. För tre månader sedan trodde jag på fullt allvar att man var toklycklig hela tiden, och tacksam över att man kan få barn. Jaa, nu vet jag bättre! Jag har redan tröttnat.

Det är inte kul att ha ett foster i kroppen! Det gör ont, man blir kräkfärdig, får ont i bäckenet, tappar matlusten, blir supertrött och håglös. Så var det hittills i alla fall. Nu har två nya saker hänt: Jag har fått urinvägsinfektion och ska till doktorn strax. Mycket vanligt och farligt vid graviditet. Men värre är att jag SVIMMADE i duschen förut! Har aldrig svimmat förut i hela mitt liv! Men nu får jag veta att det är ett vanligt symptom. WTF, ska det aldrig ta slut? Kunde ha slagit ihjäl mig! Nu kan jag lika gärna lägga mig ner och invänta havandeskapsförgiftning med en gång. Jorå, det har vi i släkten, ärftligt...

Måste dra, ska till doktorn... :(