Knyttet i magen

I måndags var det dags att få se vad som bor i min mage, en bebis eller en cykel? Vi hade tur, det var ett barn! Först låg hon helt blickstilla, så jag trodde att hon var död. Men barnmorskan visade hjärtat som slog, och sedan drog hon igång och började sparka och fäkta med armarna. Bebis alltså, inte BM.

Allt såg normalt ut, alla mått stämde. Och det är med 95% sannolikhet en liten tösabit. BM filmade upp mellan benen och det var helt slätt där, ingen snopp. Fast vem vet, det kan fortfarande vara en kille, vi får se i december!

Jag blev bakåtflyttad en dag, bebis är en dag yngre än vi trodde. Det innebär att hon blev till den första april! Och jag testade positivt redan den elfte april... Duktig tjej som är så hormonell! Det var värt allt illamående.

Det var så stort och mäktigt att få se henne röra sig på skärmen, tårarna bara rann och vi höll varann i hand. Äntligen kan jag börja tro på att det här är på riktigt! Det var häftigt att se alla rörelser, som inte känns alls. Jag har varit lite orolig över att jag inte känt några sparkar. Fast nu har hon dragit igång ordentligt och sedan i måndags kväll känner jag hennes lilla fot på ett särskilt ställe under naveln. Känns som en liten knuff.