Knyttet i magen

Av olika anledningar (laptop i sängen) kunde jag inte somna igår. Tror jag släckte vid halv tre. Eftersom jag har semester så ville jag gärna sova lite längre imorse, men det kan man ju glömma...

Tror att vi har lyckats få mellansveriges morgonsuraste unge, Poppe alltså. Steve väcker honom mjukt, han illvrålar att han vill hem till mamma. Steve lockar, pockar, leker, skrattar, skojar och är bara helcool och rolig. Poppe får psykbryt och storgråter för minsta lilla. Kan inte ta av sig pyjamasen, kan inte klä på sig, vill leka med bilarna, vill till mamma osv osv. Jag hade tyckt mer synd om honom om det hade varit äkta, men det är det inte. Då och då glömmer han sig och blir pigg och gapskrattar. Sedan kommer han ihåg att han är sur och börjar vråla igen. Det är en cirkus här på morgonen.

Antar att det är en fas i trotsåldern, han var bra mycket enklare förra året. Dessutom är han inte van att gå upp tidigt än, har fått sova ut på morgnarna under sommaren. Sen misstänker jag att han blir mer bortskämd hos sin mamma, att hon gör precis allt för honom. Så sammantaget får jag lätt magont på morgnarna när han ska till dagis, det är skitjobbigt.


Poppekompis!