Knyttet i magen

Det har hänt en hel del sen jag bloggade sist. Både bra och dåliga saker tyvärr. Kan ju ta det dåliga först: Två i min familj har drabbats av cancer, allvarliga sorter. Kommer kräva operation och sjukskrivning, om det ens går vägen. Usch och blä, och stackars, stackars dem! Det är så svårt att veta vad man ska göra och säga, även om vi borde vara vana vid det här laget. Det har ju faktiskt gått bra för alla hittills, förutom för farmor då som dog av sin magcancer. Dessutom har det inte gått att få tag på dem på telefon, och nu känner jag verkligen hur långt bort jag bor från familjen...

Så det är lite tufft just nu, även om min lilla familj mår fint. Knyttet växer, Poppe är på strålande humör, och Steve och jag håller verkligen på att planera för framtiden. Vi har nämligen varit på en extrainsatt visning av Vreten tillsammans med Steves föräldrar. Och det var bra. Det var mycket bra. Eventuellt så bra att vi kan tänka oss att bjuda på huset. Eller vad faan, vi ska bjuda på huset! Men det finns en intresserad till och vi tänker inte gå högre än strax under utropspris, så det kanske inte går vägen. Men om det gör det så kommer vi vara husägare i Kristinehamn inom en snar framtid... Det känns mycket konstigt för oss båda, men samtidigt bra. Huset är slitet, som väntat, men har många fördelar. Och det är stort, känns rymligt och välplanerat och ändå fullt av skrymslen. Trädgården är underbar (säger jag som inte gillar att påta). Läget är super! Och det kommer bli pyttelite dyrare än att bo i en trea här så vi kommer klara oss fint.

Så alla Kristinehamnare - I'm coming home to you! Förhoppningsvis...